Categories
Psykisk ohälsa

Social Ångest

Lästid: 10 minuter
Social ångest kan innebära stora begränsningar av en människas tillvaro.

Specifik och Generaliserad social ångest

Många har vi nog varit lite nervösa inför en social situation. Kanske känt lite obehag när vi ska tala inför andra, men ändå lyckas genomföra det. Det obehaget kan utvecklas till en enorm rädsla som leder till att vi gör allt för att undvika dessa situationer och sådana som liknar dem. Vi kan utveckla en social fobi (eller social ångest som det numera kallas) som sätter stora begränsningar i vår vardag.

Ofta vet vi att vår rädsla är irrationell och överdriven men vi står ändå handfallna inför att göra något åt det.

Man skiljer också på en specifik form av social ångest och en generaliserad sådan. En specifik social ångest innebär att man finner en speciell situation, extremt obekväm, t.ex. att tala inför andra människor, att handla i affären eller att åka buss. En generaliserad form innebär att den gör sig gällande i de flesta situationer i livet.

Jag kommer ihåg när min ångest var väldigt utbredd, om jag då var och handlade på ICA och såg någon som jag kände. Det kunde vara någon som man brukade umgås med eller till och med min mor. Då kunde jag få sådan ångest över att de skulle vilja prata med mig att jag tog ett extra varv i affären, låtsades söka efter något specifikt märke vid pastahyllan. När de väl betalat och lämnat kassan, då kunde jag gå och betala. Social ångest är inte bara jobbigt för att man inte mår bra, de lättaste uppgifter kan också ta en massa extra tid.

Hur vet vi om vi lider av social ångest?

Vi som lider av social ångest känner en stark oro inför att bli granskad av andra eller göra bort oss i sociala situationer.

Symtom vid social ångest kan vara hjärtklappning, yrsel, en klump i magen eller i halsen, rodnad, man blir varm, kallsvettning, muntorrhet samt att man blir darrig eller svag i musklerna.

De symtom som jag ofta upplevt inför något socialt sammanhang är en klump i magen och en känsla av oro i hela kroppen, som gör det väldigt svårt att sitta still.

När jag väl befinner mig i den situation, som har hela mitt väsen i fullkomligt kaos, så handlar det ofta om att jag blir darrig, kallsvettig och än mer ont i magen. Vid vissa tillfällen yrsel och då spinner förstås tankarna vidare “Tänk om jag svimmar!” , ” Så jäkla pinsamt!” och det leder självklart inte till att man lugnar ned sig eller tar kontroll över situationen.

Hur blir vi fri från social ångest?

Det kan vara svårt att i en situation som ger oss en rejäl dos av ångest, stanna upp och utmana våra negativa tankar. Dessa tankar får då en kraft som gör att de över tid förstärker vår rädsla inför de situationer som redan känns obekväma. Viktigt att förstå är att det är vi som ger tankarna dess kraft, annars är de bara som vilka tankar som helst. Alla har vi flera, negativa och positiva tankar under en hel dag.

Därför är det så oerhört viktigt att utsätta sig för de situationer som vi inte känner oss bekväma med. I samtal med en kbt-terapeut kan man få verktyg för hur man ska hantera situationer och gradvis utsätta sig för det som vi annars, gärna skulle undvika.

Vi kan förstås göra detta på egen hand också. Vi vet själva vilka situationer som vi har problem med och kan vi då sätta upp lite delmål på vägen och ge oss själva lite uppgifter så kan vi börja röra oss mot ett mycket mer friare liv.

Samtal

Det är också bra att hitta en psykolog som man känner att man kan tala fritt med. Vi med social ångest, tenderar att i varierande grad också vara socialt isolerade, därför är det bra att ha någon att samtala med. Kanske där finns något som du behöver prata om och bearbeta, som utlöste din sociala ångest.

Faktum är att varje människa skulle må mycket bättre av att gå till en psykolog och få prata av sig med jämna mellanrum.

Att komma till den plats som jag befinner mig i idag, har tagit onödigt lång tid. När jag gick hos diverse KBT-terapeuter så var jag inte riktigt redo eller villig att ta tag i problemen, inte fullt ut i alla fall.

Rädslor

Nästan halva mitt liv har dominerats av rädslor. En rädsla för att göra bort mig inför andra, till följd av en generaliserad social ångest. Rädd för att bli utvärderad och dömd i andras ögon. Detta gjorde mig till en person som under väldigt många år, inte vågat göra det han ville i livet. Om vi låter det fortgå så blir resultatet, ett liv som levts som en statist, där rädslan har huvudrollen. Detta kan bara leda till en sak, ett liv fyllt av ånger och undran över vad som kunde varit.

Det fantastiska är att om vi vågar, så kan vi uppnå det som vi innerst inne vill.

Förstå sig själv

Jag har alltid haft en önskan att förstå mig själv och varför jag utvecklade social ångest.

När jag började inse vilka begränsningar min sociala ångest innebar för mitt liv. Så växte en önskan fram inom mig, att förstå varför det blivit så, försöka förstå mig själv. Genom att förstå varför så kan vi kanske göra något åt det.

I skolan var jag blyg. Jag minns att jag var väldigt nervös inför redovisningarna vi skulle genomföra. I takt med att min sociala isolering växte allt mer så minskade förstås mina möjligheter till sociala interaktioner. Däri hittar vi nog också orsaken till att min sociala ångest utvecklades till sådana extrema proportioner. Vår sociala kompetens behöver underhållas, som alla våra färdigheter. I alla fall när vi befinner oss i tonåren och fortfarande är under stor utveckling.

Ingen bryr sig

Nervositeten som fanns där vid redovisningar i skolan växte sig till en enorm rädsla för alla situationer där andra människor befann sig. En enorm rädsla att bli bedömd, att säga något eller göra något galet som slutar med att jag får skämmas och blir utskrattad.

Egentligen så är det inte så tokigt, att tänka sig att vissa av oss blir extremt rädda för vad andra ska tycka om oss. Vi människor är till stor del beroende av varandra, vi mår bra av gemenskap och vill således, självklart inte gärna bli utstötta.

Kanske är det ingjutet i oss sedan skoltiden. Gjorde man något fel då, så var risken stor att man blev utfryst. Det vi måste inse är att när vi väl lämnar skolan och blir vuxna, så är det ingen som egentligen bryr sig. Alla är upptagna med sina egna bekymmer.

Tänk bara på någon människa som tillfört mycket till världen och vårat samhälle. När de går bort och lämnar jordelivet, så kommer de vara trendande på sociala medier i några timmar. Sedan går alla vidare med sina liv. Detta faktum bör vara befriande för oss alla och möjliggöra för oss att göra vad vi vill fullt ut.

Kaffemaskinen

Min sociala ångest gjorde mig extremt rädd för något så löjligt som en kaffemaskin.

Det finns ett exempel som på ett tydligt sätt, visar hur illa min sociala ångest var när jag gick på högskolan i Västerås. Jag har alltid försökt komma till rätta med mina problem. Således har jag också besökt ett par olika psykologer och kbt-terapeuter.

Jag kommer särskilt ihåg ett möte med en kbt-terapeut i Västerås. Han ville att jag skulle beskriva en situation som jag tyckte var riktigt jobbig. Hela min tillvaro på högskolan var jobbig, så jag hade mycket material, att välja mellan.

Det som jag till slut valde att berätta om, var min rädsla för den kaffemaskin som fanns på högskolans fik. Jag berättade för terapeuten att jag var väldigt rädd för att köpa kaffe där. Att jag skulle bli stående vid automaten som ett fån, utan att veta hur den fungerade.

KBT-terapeuten började skratta som om han aldrig hört något så roligt i hela sitt liv. Sedan tillade han bara, “imorgon tycker jag att du tar och köper en kopp kaffe”. Han underskattade min ångest över detta å det grövsta. När jag lämnade det där mötet så var jag förstås lite irriterad, samtidigt som jag skämdes.

En stund senare började jag skratta lite för mig själv. Jag hade inte berättat för honom, hur jag såg situationen utspela sig i mitt huvud.

Jag skulle gå fram till automaten. Utan att veta hur den fungerade så skulle jag självklart börja trycka på alla knappar. Automaten skulle flippa ur och till sist skulle det flyga kaffe på allt och alla som befann sig i caféterian. Allas blickar och vrede skulle vara fokuserad på mig.

Hade jag berättat detta, så hade han nog kissat på sig av skratt.

Utmana oss själva

För att vi ska utvecklas som människor så är det oerhört viktigt att vi utmanar oss själva. Annars kommer vi bara glida runt som zombies och varje ny dag kommer vara den gamla lik.

Detta gäller förstås i allra högsta grad oss med social ångest. Det fanns en tid då tanken på att ha ett fast jobb, kändes som en omöjlighet. Jag fick i stort sett sparken från mitt första sommarjobb i Västerås efter att jag råkade nämna att jag har lite problem med social ångest.

För inte så lång tid sedan, bytte jag från den arbetsplats som jag verkligen älskat och arbetat på sedan 2014. Anledningen var att jag ville utmana mig själv, se hur jag skulle hantera att komma in i en ny arbetsgrupp med nya kollegor.

Det fanns också en tid då jag aldrig skulle våga skriva, aldrig skulle starta den här sidan. Bara tanken på det , på vad människor skulle tycka och tänka skulle frambringa enorm ångest.

Nu är det snarare att läsa in artiklarna som känns obehagligt för mig. Skriva är egentligen det jag vill göra, men att läsa in artiklarna ger möjligheten att slå två flugor i en smäll. Jag får utmana min ångest, samtidigt som sidan får möjlighet till större spridning.

En ytterligare dimension av det är att faktiskt prata om detta öga mot öga med andra människor. Det har jag också oerhört svårt för, det känns extremt obekvämt. Därför är det dock så viktigt att faktiskt göra det.

Utveckling kommer från de utmaningar som vi tar oss an. Det spelar ingen roll om vi sedan bedömer det som ett misslyckande eller en succé.

Två vägar, samma mål

För att besegra vår sociala ångest har vi två möjliga vägar att välja mellan. Direkt gå till det stora problemet eller arbeta oss fram till det via delmål.

Övning ger färdighet och ju mer vi utsätter oss för en situation desto mer bekväma kommer vi bli.

Som exempel kan vi väl ta den där jäkla kaffemaskinen som finns på Mälardalens högskola i Västerås.

Vi har två vägar att välja mellan. Antingen skulle vi kunna sätta upp olika delmål för att komma över vår rädsla. Eller så utsätter vi oss direkt för det som gör oss obekväma.

I fallet med kaffemaskinen är det väl ganska uppenbart att den bästa vägen är att gå direkt till den stora fasan. Köpa det där jävla kaffet. Gå runt till alla möjliga caféer och dricka kaffe tills man springer runt som en koffeinstinn ekorre. Se för mig själv att det inte är så svårt som jag målade upp det att vara, i mitt huvud.

Om vi istället tar oss an ångesten över att prata inför andra. Då har vi en situation där vi med små steg oss kan närma oss det verkliga problemet. Det vettiga känns här att börja i liten skala och arbeta sig uppåt. Hitta något du skulle kunna prata om tills du tappar rösten, börja sedan med att köra igenom det med någon familjemedlem eller vän. Beroende på vad du vill uppnå, så går du vidare till större sammanhang. Vi har inte alla tänkt hålla i föreläsningar om fjärilens arter och avarter, inför hundratals entusiaster.

För mig är i alla fall, receptet för att ta oss igenom vår sociala ångest att gå i samtal hos någon och samtidigt utmana oss själva och våra tankar.

Följ din väg

Många av våra handlingar går sällan ihop med våra inre önskningar och drömmar, utan mer om att få status och godkännande från människor, inte bara i vår direkta närhet, som familj & vänner, utan även från totala främlingar på internet. I slutändan betyder det att vi lever våra liv, baserat på vad andra människor tycker.

Vi står ofta i ett val mellan två tankar, två möjliga vägar att vandra. Det som känns rätt för oss och det vi tänker att vi borde göra, baserat på andras åsikter. Allt för ofta väljer vi det andra alternativet.

Vi måste lära oss att inte lägga så stort värde på vare sig komplimanger eller kritik från andra. Visst komplimanger är trevliga att få. Men tacka ödmjukt och gå raskt vidare. Vi blir lätt beroende av att höra hur duktiga vi är. Detta göder sedan vår rädsla för att höra kritik från andra. Resultatet blir en än mer osäker person.

Möjligheter

Våra liv kommer mer och mer att utspelas på internet, i mobiltelefonen och dess appar. Det spelar ingen roll vad du och jag tycker om det. Vill man vara en del av det framtida samhället så är det bara att vika sig för tekniken. Vad vi än tycker om det allt mer digitala samhället, så kommer det även med möjligheter. Aldrig har det väl t.ex. varit så enkelt för så många människor att starta något eget och följa sin passion.

Du kan sitta hemma och brodera tills du håller på att förlora händerna, sätta upp en sida på Etsy på några minuter och sälja dina kreationer till människor i hela världen. Kanske sitter du i en källare i Moskosel och startar en podcast om ditt stora intresse för dalahästar och har flera tusen lyssnare. Du behöver lära dig lite om de olika sociala medierna som finns och vara aktiv på dem.

Självklart behöver du också arbeta hårt för att göra din dröm till verklighet, men det bör inte vara något problem, om du verkligen vill uppnå det.

Våga

Det krävs dock en sak för att det ska fungera. Vi måste våga. Jag vet att många av oss kliver av tåget där, vi ägnar alltför mycket tankekraft åt att oroa oss för vad andra ska tycka. Med anonymiteten på internet, följer också personer som bara vill jävlas med en. Ni vet, aset som gömmer sig bakom användarnamnet RallyGöran37 och alltid skriver något elakt i kommentarsfältet, fast han säkert heter Anders och inte ens gillar rally! Om vi bara vågar se bortom bruset av åsikter, så kan vi börja förstå att det enda som verkligen betyder något är vad vi själva tycker.

Allt utspelar sig i våra huvuden, kan vi vinna den kampen. Då finns det inga gränser för vad vi kan göra.

Det är förstås svårt för oss som kanske har lite social ångest. Som har ägnat ett halvt liv åt att vara väldigt rädda för att någon ska säga något negativt åt oss. Men det finns inget annat sätt, vi måste ta oss igenom den där spärren inom oss. Ta oss till den punkten där vi fullständigt skiter i vad andra tycker. Annars kommer vi om 50-60 år, sitta bittra och eländiga, på ett äldreboende i Gnesta och berätta om allt som vi ångrar att vi inte gjorde i livet, åt en vårdrobot som heter Sheinjei 6X.

Vill du hjälpa till? Ge Psykiskt.se ditt stöd på Patreon!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *