Categories
Psykisk ohälsa

Förlåta oss själva

Lästid: 6 minuter
Att förlåta oss själva kan låta simpelt, men det är inte så enkelt att släppa taget om tidigare misstag och gå vidare.

Vi är väl medvetna om att vår förmåga att kunna förlåta andra människor för sådant som vi fått utstå, kan vara en viktig del för att kunna lämna det bakom oss. Att förlåta någon annan ska vara en del av vad som krävs av oss, för att på riktigt kunna gå vidare. Det är ingen lätt uppgift dock. Något som är minst lika viktigt och kanske ännu svårare, är att faktiskt kunna förlåta oss själva för de misstag som vi gjort under åren. Att inte vara för hårda mot oss själva, men självklart ändå ställa krav som står i samklang med våra värderingar.

Många av oss är bra på att ha överseende med andras handlingar, förlåta och gå vidare. Samtidigt är vi väldigt hårda mot oss själva.

Många tankar och minnen börjar cirkulera igen, när jag blickar tillbaka. Jag kan liksom blunda och se min mors lidande, det gör ont i hela mig. Att föreställa mig hur jävligt hon måste haft det under flera år. Det känns fruktansvärt.

Det är dock så viktigt att sätta ord på det som vi varit med om, att faktiskt prata om det. Att göra upp med det förflutna för att sedan kunna gå vidare och göra något bra, av den tid vi har kvar, istället för att låta det som varit hålla oss tillbaka.

Min ungdom

Händelser som skedde i min ungdom, påverkar mig än idag, sådant som jag har haft svårt att förlåta mig själv för. Att kunna förlåta oss själva är förstås ett måste för att vi skall kunna gå vidare med våra liv.

Det skall sägas att jag var långt ifrån en snäll och fin grabb i min ungdom. Jag och mina vänner, hittade alltid något idiotiskt att ägna oss åt. De flesta av oss var osäkra killar, från inte direkt ideala familjeförhållanden. Det gick så långt att socialen ville skicka iväg mig, om jag inte ändrade på mig.

Jag är förstås långt ifrån den killen idag. Vi växer upp, livet formar oss och vi blir helt andra människor med tiden.

Samtidigt som detta pågick, stannade jag inte upp och funderade på hur mitt agerande påverkade de som fanns runt om mig.

Samtalet

Tillsammans med två av mina kompisar som gick på samma skola fick jag bilda en egen klass för att skolan inte visste hur de skulle hantera oss.

Jag kan fortfarande komma ihåg när jag fick det där första samtalet. Jag satt i skolan och kämpade med matten som så ofta var fallet. Plötsligt ringde min telefon. Där var en röst, som sade att hon var ledsen, att hon älskade mig, men att hon inte orkade något mer. Rösten på andra änden, hade nått fram till den punkten i det personliga helvetet, där suicid kändes som den enda utvägen.

Efter den initiala chocken, så ställde jag mig bara upp, utan att säga något och började springa genom korridoren på skolan. Vi bodde ganska nära skolan, så det tog inte lång tid innan jag var hemma. När jag vred om nyckeln i låset och öppnade dörren så var tankarna överallt. Jag hörde snyftningar i köket. Där satt hon på en stol, framför köksbordet. Piller, burkar och kartonger överallt. Hon bara satt där. Jag kommer aldrig glömma tomheten i hennes glansiga ögon.

Fly från våra bekymmer

Jag var chockad och hade ingen aning om vad jag skulle göra, mer än att ta bort alla piller som hon inte redan fått i sig. Så jag ringde min far, han borde kunna hjälpa. De hade varit skilda i många år.

Han skulle i alla fall komma över direkt. När jag öppnade dörren åt honom, så kände jag stanken av sprit och misär. Min far sa att mamma bara behövde vila lite. Så jag hjälpte henne till soffan. Jag tyckte hon var svår att prata med, att få kontakt med, så jag bestämde mig för att ringa min morfar, han blev förstås förskräckt när jag berättade vad som hade skett och sa åt mig att genast ringa 112.

Hon fick åka in till sjukhuset. När ambulansen åkte iväg så satte jag mig vid tv-spelet, för att inte behöva hantera det som just hade hänt. Just Tv-spel kom att bli mitt sätt att distrahera mig själv från alla de tankar som flög runt i huvudet och slippa konfrontera allt det jobbiga. Min far for ut på stan i jakt på hans egna sätt att hantera situationen. Socialen kom, jag och mitt tv-spel fick åka iväg till en jourfamilj i några timmar tills min mamma blev släppt från sjukhuset och jag fick återvända hem igen.

Isolering från omvärlden

Mycket kan stå i vägen för oss när det vi mest av allt behöver är att möta våra problem och förlåta oss själva

Socialens hot om att skicka iväg mig till något hem för stökiga killar och en rädsla för att min mamma skulle dö, ledde till att jag bestämde mig för att det logiska var att stanna hemma så mycket som möjligt.

När jag inte var i skolan, så var jag hemma, för att hålla mig själv borta från dumheter och för att hålla koll på min mamma. När jag inte sprang runt i diverse grottor i något spel och jagade dvärgar, så såg jag och min mor mycket tv-serier tillsammans under dessa år. Jag vill minnas att det sågs mycket på Buffy the vampire Slayer. Men vi pratade aldrig direkt om allt som hade hänt, ingen av oss mådde särskilt bra förstås och var inte redo att möta våra egna demoner.

Att dessa två händelser, den där rädslan för att bli bortskickad och rädslan för att min mamma skulle gå bort, skulle komma att definiera över 15 år av mitt liv, känns helt galet, samtidigt kan jag förstå att det blev så. Alla hanterar vi väl livets svårigheter på olika sätt. Som tonåring, var jag inte redo för allt det som hände, det slutade med att jag liksom stängde av.

Jag kan minnas nätter när jag inte vågade somna. När jag bara låg i sängen och hoppades att jag inte skulle höra något i köket. I nästan 15 år var min största rädsla att någon skulle ringa och säga att min mamma, gått bort.

En trasig själ kan bli hel

Min mamma lever idag. Trots allt hon varit med om, så kunde hon ändå hitta den där styrkan att fortsätta framåt. Hon ville egentligen inte dö, då hade hon bara varit borta när jag kom hem från skolan en dag. Istället så ropade hon på hjälp. Hennes själ var visserligen trasig, men någonstans inom sig, visste hon att den skulle kunna bli hel igen.

När vårt lidande blir för mycket för oss att hantera, så tänker vi inte klart. Allt är fullkomligt kaos. Vi fokuserar på det vi verkligen vill, att få ett slut på lidandet. Jag vet att det är svårt, men om vi kan ta oss igenom den initiala desperationen, sträcka ut en hand, så kan vi inse att det finns bättre sätt att hantera våra problem på, än något så permanent som döden.

Förlåta oss själva & Fokusera på nuet

Även om min mamma säger att det inte finns något att förlåta, så tog det väldigt lång tid för mig att kunna förlåta mig själv för det som hon tvingats genomlida. Att jag orsakat sådan smärta för någon som jag älskar så mycket. Men jag har idag en bättre förståelse för allt som skedde. Även om jag hade en viss roll i hur min mamma mådde, så var det många olika saker som tillsammans, bildade en kaosartad storm inom henne.

Någonstans efter vägen, så ändrades mitt resonemang bakom beslutet att isolera mig. Det handlade mindre om att hålla koll på mamma och hålla mig borta från problem. Det började handla mer om att bestraffa mig själv. Det enda jag hade förtjänat var att spendera min tid, ensam och olycklig. Det är förstås inget sätt att leva ens liv på dock. Ingen av oss har förmågan att förändra det förflutna.

Ingen människa är perfekt. Istället för att klamra oss fast vid sådant som varit. Så måste vi rikta våra blickar mot nuet och sedan mot framtiden. Vad finns det just idag som vi är tacksamma för, kanske stolta över? Hur kan vi ta det med oss in i morgondagen, utveckla det och växa som människor?

Allt vi kan göra är att sträva efter att vara en bättre människa, för varje dag som vi har kvar här på jorden. Vi måste faktiskt glömma det som varit och inte låta det bestämma vår framtid. Det är tillåtet att förlåta oss själva, för att kunna gå vidare. Det är ok för oss som orsakat lidande för de vi älskar, att förlåta oss själva, att faktiskt vara lyckliga och ta oss framåt.

Jag lämnar er i Jonas Gardell’s trygga famn.

För allt du hatar hos dig själv – Förlåt dig själv
För allt du älskar hos dig själv – Förlåt dig själv

För allt du skäms över
För allt du är stolt över
För allt du vill dölja
För allt du vill visa upp
För allt som inte blev som det skulle
För allt du är
För allt du vill vara
Förlåt dig själv
Vill du hjälpa till? Ge Psykiskt.se ditt stöd på Patreon!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *