Categories
Psykisk ohälsa

Ensamhet

Lästid: 8 minuter

Enligt statistik från SCB så är det runt 300 000 människor i Sverige som befinner sig i en social isolering. För att räknas som socialt isolerad ska man inte träffa anhöriga, vänner eller bekanta mer än ett par gånger i månaden.

Jag träffar arbetskamrater nästan varje dag. Min mamma, träffar jag kanske 1-2 gånger per månad. Förutom det så spenderar jag min tid ensam, eller givetvis med min hund och katt, men inga andra människor.

Utan mitt arbete och min mor så skulle jag i stort sett vara helt isolerad från andra. Vi kommer väl alla ihåg den där mannen som hittades i sin lägenhet, 3 år efter att han gått bort. Jag tror ingen av oss vill att det ska sluta så för oss själva. Ändå har vi så svårt att göra något åt det.

Ensamhet och vår hälsa

Ensamhet kan ha förödande effekt på vår hälsa. Social isolering anses t.ex. vara dubbelt så farlig som fetma. Vidare menar man att vår ensamhet är mindre hälsosam än att strunta i att träna och kan ha lika stora negativa effekter på oss som alkoholism och att röka 15 cigaretter per dag. Där döljer sig också en ökad risk för demens, stroke och hjärt-kärlsjukdomar.

När vi spenderar merparten av vår tid i ensamhet så hamnar vi lätt i destruktiva mönster. Våra negativa och katastrofala tankar får möjlighet att löpa amok, utan något som motsätter sig dem. Vi kan få svårt att lita på andra människor. Otrygghet och en känsla av att människor vill oss illa kan leda till att man stöter bort människor som faktiskt vill ha kontakt och bara vill dig väl. Så har det verkligen varit för mig, i viss utsträckning är det så även idag, jag har svårt att tro att människor faktiskt, uppriktigt, gillar mig.

Paranoid

Ett bra exempel på vad ensamhet kan göra med oss, som jag även skäms lite över, är det här med att hitta en partner. Självklart så vill jag, som väl alla andra, träffa den där speciella personen. Vad gör man då om man har lite social ångest?

Då är det alla de olika datingsidor som finns, som man dras till. Men de kontakter jag skapar där, rinner alltid ut i sanden. Detta sker gång på gång, på grund av en rädsla inom mig. Där finns liksom någon slags paranoid känsla. Att den jag skriver till, egentligen är någon som bara driver med mig. Ägnar man lite djupare tankeverksamhet åt det, så ter det sig ganska självupptaget, att tänka sig att någon skulle ta sig tid att göra en profil på en sida bara för att liksom jävlas med mig. Men jag kan liksom inte skaka av mig den känslan.

Bortanför siffrorna

Ensamhet sträcker sig utanför statistiken.

Ensamhet sträcker sig förstås långt bortanför statistiken. Siffrorna avslöjar inget om utbredningen av känslan av ensamhet bland oss. Ensamhet är svårt att prata om. Så är det även för mig, kanske det svåraste ämnet att faktiskt skriva om. Det är ett väldigt laddat ord. Om du säger att du känner dig ensam, så säger du också att du behöver andra människor. Vi ger då människor, kraften och möjligheten att såra oss.

Just ensamhet har blivit något som jag funderat på allt mer. Det har liksom funnits en stilla undran inom mig. Om jag spenderar min tid, efter arbetet i en ofrivillig ensamhet, eller om det är så att jag under åren utvecklats till en person som helst bara är för sig själv. Behöver jag verkligen andra människor?

Olika typer av ensamhet

Det finns ett par olika slags ensamhet. Existentiell, Social och Emotionell enligt 1177.se

Ett liv fylls av en mängd olika händelser, således finns det också många orsaker som kan leda oss till en tillvaro i ensamhet och utanförskap.

Du kanske känner dig ensam, fast du är i ett förhållande. Med en partner som inte befinner sig på samma plats som dig, känslomässigt. Du kan känna dig ensam, i ett rum som är fullt med dina kompisar. Känna att ingen riktigt förstår dig. Din fru eller man kan ha gått bort och du är ensam kvar utan några anhöriga eller vänner. Du kan bli mobbad och sakna en vän. Du kan drabbas av sjukdom, förlora din inkomst, bli hemlös och stå utan något skyddsnät eller kontaktnät.

Man kan känna sig ensam på så många olika sätt. Alla har vi säkerligen upplevt det någon gång. Ändå är det så svårt för oss att faktiskt prata om det. Jag kan inte komma ihåg när jag sist hade en riktigt nära vän. Någon man kan prata om allt med. Det tror jag alla behöver i livet. Ska jag vara ärlig så är det förstås ingen annan än jag själv som stått i vägen för det. Detta betyder dock också att det är jag själv som faktiskt kan göra något åt det.

Inget att skämmas över

Ensamhet är inget vi ska skämmas över.

Att säga att man känner sig ensam är inget man behöver skämmas över. Egentligen säger du bara något som så många andra också känner, men inte vågar säga. Livet är inte förutsägbart, det kan ta många riktningar. Alla kan vi finna oss vid en punkt i livet då vi känner oss ensamma.

Att erkänna för sig själv och andra att man faktiskt är ensam, kan göra oss redo för att börja göra något åt det.

Tonåren

Britney Spears - Sometimes är en av de bästa låtarna genom historien.

När jag växte upp, så hade jag många vänner. Fram tills jag var runt 15 så hade jag som de flesta, alltid någon att umgås med. Min bror och jag hade liksom samma vänskapskrets. Man var alltid inkluderad. Jag kommer ihåg att vi kunde sitta i timmar och spela in en massa musikvideor på VHS från Mtv. Ibland spelade vi basket, kanske drog vi runt och snattade i butiker eller hittade på annat djävulskap. Vi gjorde dock detta tillsammans med andra, för i grunden så tycker vi om sällskapet av andra människor.

Den digitala världen

Den digitala världen kan vara ett sätt att fly, istället för att möta våra problem.

När jag var runt 14-15 så började jag isolera mig från världen och lämnade mina vänner bakom mig. Vänner i riktiga livet förvandlades till vänner online i diverse spel, som t.ex. Tibia. Jag tillbringade dagarna och kvällarna framför datorn och dödade drakar i jakt på skatter. Med datormusen släpade jag på påsar fyllda med värdesaker, jag delade ändå denna upplevelse med andra.

Jag kunde uppskatta single-player spel men det var ändå att spela online med andra som var det jag gillade mest. Det är roligare att spela tillsammans. Således sökte jag fortfarande andras sällskap, en grupp att tillhöra och interagera med. Jag behövde fortfarande andra människor, fastän i en digital värld.

Att förlora mig själv i dessa magiska, virtuella världar var för mig den stora flykten. Jag behövde inte konfrontera mina känslor och bekymmer. I alla fall inte förens datorn slogs av och det var dags att få några timmar sömn. I spelen kunde jag vara en hänsynslös jägare som slaktade demoner med sina vänner. När det var över så satt jag på kanten av min säng med en kniv i handen. Funderandes på om det ens är värt att fortsätta leva.

Egentid vs. Ensamhet

Egentid VS Ensamhet

Självklart är det viktigt att ha tid för oss själva. Egentid där vi är fri från annan distraktion. Kanske i tystnad vara själva med våra tankar. Eller ha en stund varje dag där vi kan försvinna in i något som får oss att verkligen må bra. Kanske en hobby som att läsa, skriva, spela eller varför inte brodera lite.

När egentiden övergår till ensamhet så transformeras det till något destruktivt istället för något som kan verka utvecklande för oss som människor.

Det är viktigt att också komma ihåg, att det verkligen är genom interaktion och umgänge med andra. Som vi kan hitta energin och stödet som kan ge oss mening och styrkan att fortsätta framåt i livet, när allt känns hopplöst. Detta gör förstås också ensamhet till något än mer destruktivt.

Att vandra ensam kan vara skrämmande

Att vandra ensam genom livet kan vara skrämmande.

Ibland funderar jag på om jag verkligen behöver andra människor runt mig. Om jag har sjunkit så djupt i mina rädslor och sociala ångest. Att de har blivit en så stor del av mig. Fullkomligt integrerad i min själ. Att jag inte ens behöver tänka innan jag svarar nej på allt som har med social interaktion att göra. Eller om alla de år jag spenderat med mig själv som sällskap, har förändrat mig i grunden. Utvecklat mig till en person som inte behöver eller vill ha med människor att göra, utanför jobbet. Om jag ska kämpa emot eller bara låta det vara som det är.

Det enklaste vore förstås om det var så att jag inte behövde människor. Så är det inte. Jag är bra på att spendera tid själv, det har jag lärt mig genom åren. Det är även ett beteende som är svårt att helt bryta sig loss från. Likväl så kan det göras, det är vad som är viktigt. Livet utvecklades till det och jag har liksom bara låtit det fortsätta i samma riktning. Umgås med människor på jobbet och sedan spendera resten av tiden själv.

Just i mitt fall så är det min rädsla för sociala situationer, som försöker övertala mig att jag inte behöver andra människor. Så att jag skall ge mig inför mina rädslor. Därför måste jag dock fortsätta utmana mig själv. Det finns inget annat sätt.

Beteende som kan brytas

Ensamhet kan brytas.

Även fast jag är van vid att spendera mycket av min tid med endast mig själv som sällskap. Så kan jag ibland ändå få dessa fasansfulla ångestattacker över att vara just ensam. Förtvivlan och ångesten får mig att bara lägga mig i sängen och gråta. Dagen efter kan allt vara bra igen och jag fortsätter på den inslagna vägen, ensam.

Många av oss har dock möjligheten att göra något åt vår ensamhet. Men inget kommer bli bättre om vi bara håller oss inom hemmets trygga sfär. Vi måste ta oss ut bland människor, där kan allt hända och det kan vara skrämmande men också fantastiskt. Om vi bara kan börja med att våga vara ärliga med oss själva så kan vi börja ta oss mot en förändring.

Ett sätt att börja är att titta vad som händer i din stad. Det finns så många olika evenemang som pågår i varje stad, som också är helt gratis! Om vi vågar så kan vi åstadkomma så mycket!

Veckans låt! Kapten röd – Om inte jag fanns

Hur känns handen mot en kind?
Får man inte ont när man nuddar någons skinn?
Hur känns kroppen i en kram?
Nån som håller om en när man blivit svag?
Känns som hela jag är fel, hur jag än gör så stör jag er
Allting som jag tycker om går sönder när jag rör vid det
Ingen vet att det jag bär svider som när kniven skär
Inget skulle gått isär om jag inte vore här
Alla skulle sitta här runt bordet
Äta middag och vara vänner
Vi skulle va tillsammans under solen
Sen läsa saga och borsta tänder
Ooh, allt vore bättre
Om inte jag fanns
Hur känns livet med en vän?
Nån som ropar hej när man har kommit hem?
Nån som ringer en ibland
Hur ska man annars minnas vad man har för namn?
Snälla, jag behöver nån som frågar vad jag drömmer om
Nån som märker skillnad om jag lever eller dör imorrn
Nätterna är långa men om jag somnar om igen
Och jag sover länge nog, kanske alla kommer hem
Alla skulle sitta här runt bordet
Äta middag och vara vänner
Vi skulle va tillsammans under solen
Sen läsa saga och borsta tänder
Ooh, allt vore bättre
Om inte jag fanns
Om inte jag fanns, fanns, fanns
Fanns, fanns, fanns, fanns, fanns
Vill du hjälpa till? Ge Psykiskt.se ditt stöd på Patreon!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *