Categories
Psykisk ohälsa

Dagens samhälle

Lästid: 5 minuter
En bild av dagens samhälle. Vi tror att vi är ensamma om att känna som vi gör. Vågar vi så kan vi se att vi inte är ensamma.

Ett av de största problemen i dagens samhälle är att vi tror att vi är ensamma med våra känslor. Idag finns det relativt många människor som lider av psykisk ohälsa, samtidigt vandrar vi runt, ensamma i vår egna bubbla med våra problem. Om vi vågar höja blicken så skulle vi se att vi inte är så ensamma som vi kanske tror och tillsammans kan vi klara av vad som helst.

Samhället idag

Om vi ägnar en stund till att reflektera över hur vårat samhälle ser ut just idag. Då är det en ganska dyster slutsats, som i alla fall jag kommer till. Det betyder dock inte att vi inte kan ändra det till något bättre.

Vi har i generationer lärt oss att inte tala om sådant som tynger oss. Man ska inte vädra sin smutsiga tvätt inför hela byn. Tanken på att antalet personer, som lider av psykisk ohälsa, kommer att öka, känns inte långsökt. Det är inte många som kommer klara av att hantera den stress och ångest som kommer av att leva i dagens samhälle. Att ens försöka upprätthålla alla våra fasader kommer med en hög prislapp, där vår psykiska hälsa är valutan.

Vi delar med oss av våra bilder på sociala medier, efter att de har passerat 30 olika filter, en bild av det perfekta livet. När det inte finns några foton att redigera, så går vi genom mörkret ensamma. Vi vill visa upp det perfekta, något som egentligen inte existerar. Denna dualism mellan bilden vi visar utåt och vårt inre mående, kan i slutändan inte föra något gott med sig. Om vi bara kunde vara ärliga med oss själva och omvärlden, visa att det är ok att inte vara ok. Då skulle vi kunna åstadkomma riktig förändring.

Samhället kommer självklart inte alltid se ut så här. Vi kommer utvecklas allt mer och samhället med oss. Förhoppningsvis tar vi oss ut ur vår fixering kring det ytliga och inser att det viktiga är det som finns inom oss som människor.

Om vi bara kunde rycka upp oss

Många som lider av psykisk ohälsa, har säkerligen någon gång fått höra att de ska rycka upp sig. Det är ett förminskande av människans lidande, att det inte är på riktigt, att man bara kan välja att komma över det. Detta kommer sig självklart av att många inte förstår vad psykisk ohälsa kan göra med en människas psyke och själ. Vår hjärna och dess tankar är kraftfulla och om de arbetar emot dig så blir du lätt dess fånge. Depression är inte något som man bara en dag kan bestämma sig för att göra sig av med. Det krävs mer än så för att bryta bojorna.

De flesta menar förstås inget illa, när de säger åt en människa att rycka upp sig, men det upplevs knappast som uppmuntran av mottagaren. Snarare som ett förminskande av det faktiska helvetet som personen befinner sig i. Kanske är det så många ser på depression. Man ser en person som har det tufft, efter ett tag så börjar han kanske må bättre. Det verkar som att han bara kom över det, ryckte upp sig och gick vidare. Det är förstås mer komplexa processer som pågår inom oss när vi försöker hela det som är trasigt. En process som givetvis är svår att se från utsidan.

Om det var så lätt som att bara rycka upp sig, så skulle alla gå runt och le som om de vore med i en reklam för tandkräm. Bristen på förståelse är ett av de största problemen som omger psykisk ohälsa.

Bristen på förståelse

Ett väldigt bra exempel, som visar hur liten förståelsen kan vara i världen hittar vi i en artikel från Maj 2019, det hela utspelade sig i Storbritannien. Det handlar om en 18-årig kvinna som blir dömd för att vara en allmän olägenhet. Hon har förlorat sin mamma året innan, sin mormor året innan det samt en farbror. Tre personer som betydde allt för henne, försvann på en relativt kort tid.

Hon kände att hon inte hade något att leva för, i sin desperation tänkte hon hoppa från en bro, rakt in i trafiken nedanför.

Istället för att få den individuellt anpassade hjälp som hon behöver, så får hon höra att hon är ett besvär. Bristen på förståelse som rättsväsendet visade denna kvinna, är helt tokig. Detta visar bara på hur kall vår värld kan vara. Det visar också på hur dåligt förberedda vi är på att erbjuda den individuellt anpassade hjälp som behövs i dagens samhälle. Det enda hon lär sig av detta är att hon skall lida i det tysta, ensam. Att säga till någon att bara gå vidare med sitt liv är kanske det mest hänsynslösa man kan säga till någon som känner att hon just förlorat allt av betydelse i sitt liv.

Det hon behöver är vård som är utformad för henne, ett skyddsnät och förståelse. Få veta att fast det känns som det, så är hon inte ensam. Istället blir hon straffad och känslan av att vara ensam bara förstärks. Hon behöver få lära sig sätt att hantera sin sorg på. När sorgen sköljer över oss, utan att veta hur vi ska hantera den, så kommer allt vara kaos.

Inlärt beteende

Ingen kan säga att det sätt som kvinnan i artikeln hanterade sin situation på är rätt. Hon riskerar inte bara att skada sig själv, utan även andra medmänniskor.

Det är dock ett resultat av hur vi format dagens samhälle. Vi har alla fått lära oss att inte tala om t.ex. psykiska problem. Därför följer det sig bara naturligt att vi då gör som vi har lärt, håller det inom oss. Alla fungerar vi olika, en del kan kanske hålla det inne längre än andra. Ibland kanske lite sipprar ut. Till slut kommer det dock explodera. Sätten som vi försöker hantera denna tsunami av känslor kan ta extrema uttryck. Som att vilja hoppa från en bro eller kasta dig in i trafiken och emot mötande bilar.

Alla har vi en del i hur dagens samhälle ser ut. Aktivt eller passivt. Det kan vi dock använda som kraft och inspiration. För om vi byggt detta så kan vi också, tillsammans skapa förändring. Utforma ett samhälle, där vi verkligen bryr oss om varandra. Ett samhälle som kännetecknas av förståelse och kärlek.

Till sist

De senaste två veckorna har vi väl alla drabbats av mellofeber, så veckans låt får vi självklart hitta där.

Felix Sandman’s boys with emotions bär förstås på ett viktigt budskap. Fastnade dock inte riktigt för låten. Tråkigt.

Miraklernas tid kändes platt, den passade förstås inte alls Jan Johansen. En omöjlig uppgift. Även om versionen med Thorsten är bättre, så hade den knappast gått vidare heller.

Linda Bengtzing’s energi var underbar!

Det blir svårt för någon att stå i vägen för Anna Bergendahl i finalen. Galet bra. I låten finner vi också textenAnd this time maybe I’ll be winning, for the lonely ones…Kanske kan Anna vinna hela Eurovision, för världens ensammaste folk.

Men alla som skriver här på psykiskt.se (en person) ställer sig helt bakom Malou Prytz med Ballerina från första deltävlingen. Inte bara för att det är en bra låt och ett fantastiskt uppträdande. Utan också för att ibland, så stänger jag in mig på toaletten, ändrar ljuset till rosa och dansar som en ballerina.

Animated GIF - Find & Share on GIPHY

Vill du hjälpa till? Ge Psykiskt.se ditt stöd på Patreon!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *