Categories
Psykisk ohälsa

Humor

Lästid: 5 minuter
Humor har varit väldigt viktigt för mig. När allt känts jobbigt så har det varit möjligheten att se det komiska som tagit mig igenom det.

Det skall givetvis sägas att social ångest, depression och annat som vi sorterar in under psykisk ohälsa, ska tas på allvar. Humor kan dock vara ett hjälpmedel för att ta sig igenom vardagen när allt känns hopplöst.

Humor har alltid varit en oerhört viktig del i mitt liv. Att säga att det har spelat en roll för att jag faktiskt lever idag, är inte att överdriva dess betydelse. När mitt mående har varit på botten. Så är det ofta förmågan till att se humorn i det miserabla som hjälpt mig att ta mig igenom de där jobbiga stunderna. Humor kan vara ett verktyg som hjälper oss framåt.

Vi har alla hört att ett gott skratt förlänger livet. Att skratta gör oss gott. Alla uppskattar vi väl genren komedi när det kommer till filmer och tv-serier. Genom de jobbiga stunderna i mitt liv. De obekväma situationerna jag genomlidit. Scenerna som utspelade sig i mitt huvud. Så har jag kunnat se det komiska i allvaret. Jag är övertygad om att detta bidragit till att jag faktiskt överlevt. Allt var inte bara mörker och depression. Jag kunde skratta och se den humoristiska sidan av det som hållit mig fängslad under så många år.

Tragikomiskt

Jag är t.ex. fullt medveten om det ironiska och tragikomiska i det faktum att jag som lidit av en oerhört svår social ångest, söker mig till ett yrke där kontakt med andra människor sker hela tiden. Det hela hade varit så oändligt mindre komplicerat om jag velat jobba med något som krävde mindre kontakt med andra människor.

När jag kontaktade vårdcentralen för att höra mig för om man kunde få genomgå en ADHD-utredning för att försöka få någon form av ordning i min tillvaro. Så frågade damen jag pratade med om det går bra att vänta i två år. Fast 2 års väntetid är en jäkla lång tid och jag säkerligen skulle behövt den där utredningen för 5 år sedan. Så är inte humorn i att be någon som tror sig lida av ADHD att vänta i två år, förlorad på mig. Är man som jag, så kontaktar man tyvärr inte vårdcentralen och söker hjälp förens man känner att ens situation är ohållbar.

Humor som försvarsmekanism

Även om humor har varit och fortfarande är väldigt viktigt för mig. Så har det också över tid utvecklats till ett problem för mig. Jag har utvecklat det till min främsta försvarsmekanism.

Problemet i mitt fall är att jag ser varje social situation som en möjlighet att göra bort mig. Således befinner jag mig nästan alltid i försvarsställning och beväpnar mig med humor och skratt för att inte helt tappa konceptet. Jag har varit så beroende av humorn under en så lång tid. Den har liksom genomsyrat hela min tillvaro. Med tiden ledde det till att humorn blev mitt vapen för att hantera alla sociala situationer. Det som jag använder mig av för att hantera min ångest och nervositet.

Jag känner t.ex. ett extremt obehag inför att prata om seriösa saker. Det behöver inte handla om stora eller svåra frågor. Jag kommer i stort sett alltid, försöka skämta mig igenom det. Det är liksom mitt sätt för att kunna vara bland andra människor. Det sker liksom på automatik.

Hur blir man mer seriös?

Jag kan inte säga att jag egentligen har någon plan för hur jag ska ta mig ur detta mönster. Att vara seriös, gör mig så jäkla obekväm. Säkerligen har det att göra med saker man varit med om i sin ungdom och kanske att jag försökt fylla mitt liv med allt annat än seriösa saker sen jag började spendera mina tonår framför dator och tv-spel.

Som med mycket annat i livet handlar det säkerligen om att övning ger färdighet. Man måste väl försöka fånga upp sig själv när man försöker skämta bort något. Istället hantera det på ett sätt som inte kräver att man ska göra sig själv till “han som alltid skämtar”.

Tangentbordskrigaren

Samtidigt som jag har svårt att prata om allvarliga saker där ute bland människor. Så finner jag det extremt lätt att skriva om allt möjligt. Det är väl en variant av ett ganska vanligt fenomen i dagens samhälle och alla internetkrigare. Med skillnaden att den som vill, säkerligen skulle kunna få fram vem jag är utan någon alltför krävande arbetsinsats.

Alla har vi väl någon gång varit in på Flashback eller sett tangentbordskrigarna i diverse kommentarsfält.

Det svider inte bara lite att koppla ihop mig själv med dessa människor.

Till sist

Vården, vården, vården

I måndags skrevs det om Tim som fick ECT-behandling för depression och sedan skickades hem och dog till följd av suicid bara några timmar efter. Detta är förstås förfärligt och vittnar om en stor brist på kommunikation inom vården. Samt på en allt större press på människor från ett kallt och hårt samhälle. Vad som gör detta så horribelt och oacceptabelt är att det faktiskt handlar om liv och död. Den här gången resulterade det också i en ung människas alldeles för tidiga bortgång.

Som utomstående så är det förstås omöjligt att försöka förstå sig på hur det kunde bli så fel. Något som vi väl alla kan hålla med om är att denna tragedi är en följd av ett oerhört stort problem i vårat samhälle.

—————————————–

Aftonbladet fortsätter sin serie “När Sverige sviker”. Idag kan man läsa om hur vårdföretaget Vardaga som står bakom ett äldreboende i Västerås, återigen tillhandahåller en förskräckligt otillräcklig vård. Vardaga hette tidigare Carema, de bytte namn av någon anledning..

Vi kommer väl alla ihåg skandalerna som omgärdade detta företag för 7-9 år sedan. Nu har de bara bytt namn och fortsätter sin vana trogen att skänka misär till svenskarnas vardag, boende som personal. Att dessa horribla människor får bedriva vårdverksamhet är för mig helt obegripligt. De bör inte få ha kontakt med någon annan än den omänsklighet som stirrar tillbaka på dem i spegeln.

Mello

Jobbade kvällen när den sista deltävlingen ägde rum, SVTplay i all ära, men det känns inte riktigt samma som att se det direkt och lägga sina hjärtröster.

Ser fram emot andra chansen nästa helg. Malou Prytz med ballerina ställs då emot Paul Rey med låten talking in My sleep. Kan gå hur som helst detta. Ballerina är en så pass bra låt. Framträdandet av Malou och den nästan identiska dansaren så pass bra att de borde belönas med en finalplats!

Veckans låt hittar vi förstås från melodifestivalen. Äntligen får vi lyssna på Anna Bergendahl – Kingdom Come. Hon borde få representera Sverige i Eurovision!

Vill du hjälpa till? Ge Psykiskt.se ditt stöd på Patreon!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *